Vår

Snön börjar smälta och livet känns lättare

Det har hänt mycket i mitt liv sedan oktober då jag blev sjukskriven. Det är också mycket som fortsatt i samma spår. Jag har fortsatt promenera fem dagar i veckan och försökt vara utomhus så mycket det går. Naturen och den friska luften gör mig och min slitna hjärna gott. När jag fyllde 45 år tog jag en promenad och kokade kaffe vid ett vattenkraftverk. Solen, lugnet och den lilla eldens sprakande gav mig ro. Att koka kaffe över öppen eld går inte snabbt och det skapar en naturlig paus från aktiviteter.

Jag har även tillbringat en hel del tid ute på Umeälvens is och på olika sjöar. Det är fascinerande att vara på vita vidder som aldrig tycks ta slut. Kanske liknar den känslan hur seglare beskriver känslan av att segla. Är det frihet vi upplever?

En sak som har ändrats är att nu arbetar jag 50%. På ett sätt är det skönt att arbeta så mycket att jag faktiskt hinner göra något och hinner träffa olika människor. Å andra sidan är det ovant att min fria tid krymper. Tyvärr har jag märkt att mitt tillfrisknande har stannat av. Det beror delvis på min egen inställning men framför allt arbetsgivarens sätt att skapa otrygghet och att ständigt förändra vad jag ska göra av mina 50%. Det jag behöver är att ha en plan som sträcker sig längre än en vecka. När det blir prat om att jag ska börja arbeta 12mil bort börjar min hjärna att skapa scenarion och försöka lösa eventuella problem som kommer att uppstå. Exempelvis började jag fundera på om jag ska skaffa en övernattningslägenhet och en till bil för pendlingen. När detta då ändras veckan därpå har jag använt en hel del av min ork i onödan. Förhoppningsvis kommer detta sätt att agera inom kort.