Just nu läser jag boken Depphjärnan av Anders Hansen. Ofta är populärvetenskapliga böcker allt för förenklade och kan ibland tangera ovetenskapliga på grund av förenklingen. Utifrån min begränsade kunskap om psykologi kan jag inte avgöra hur vetenskapligt korrekt Anders Hansens bok är. Jag tar med mig tre viktiga lärdomar som ger mig en bättre möjlighet till ett gott liv. Citaten nedan är hämtad från sidan 200 och 201 i boken.
Att alltid må bra är ett orealistiskt mål. Vi är inte byggda så.
Sömnbrist, långvarig stress, stillasittande och överexponering av andra photoshoppade kulisser på sociala medier riskerar att sända signaler som hjärnan tolkar som “jag befinner mig i en farlig värld” eller “jag är inte tillräckligt bra”. Hjärnan svarar med att du ska dra dig undan och får dig att må dåligt.
Ett fåtal nära vänner är ur hälsosynpunkt bättre än ett stort antal perifera.
Dessa tre punkter hör ihop. De handlar om att vi lever i en värld som präglas av lögner. Den huvudsakliga lögnen handlar om att vi människor klarar oss själva utan en högre makt och utan andra människor. En annan lögn är att ju fler relationer man har desto mer framgångsrik är man.
Jag tror att det är precis tvärtom. Vi är enormt beroende av varandra vilket gör att vi måste odla goda relationer till de personer vi har närmast. Dessa kluster av nära relationer flätas ihop med andra kluster. Jag tror att vi har olika resurser och behov av storleken på våra kluster.
Personligen har jag ett ganska litet kluster med viktiga människor i min fysiska närhet och personer i min digitala närhet. De är oerhört viktiga för mig. Sen har jag ett större kluster med människor som också betyder mycket för mig genom att de delar sina tankar och liv. En del av dessa personer har också letat sig in i mitt kluster av nära människor. Mina samlingar av människor är alltså inte statiska utan dynamiska.
En övning du kan göra är att: fundera på vilka människor som är dina närmaste och hur du gör för att upprätthålla en god relation till dessa.
Trevlig vår.